styhrca

Dagarna fortskrider i sakta mak. Är otroligt glad över att få vara sjukskriven, vet inte hur jag skulle orkat annars. Blir starkare och starkare dag för dag, men tröttheten knockar en totalt emellanåt. Det som är jobbigast är att få i sig tillräckligt med vätska. Och de dagar jag inte får i mig 1,5 liter påverkar nästa dag. Jag vaknar dödstrött och hankar mig fram. Dock försöker jag vara duktig med att gå ut och gå en runda varje dag. Jag försöker förlänga sträckan varje dag och på så sätt förbättra konditionen.
Jag försöker behärska mig från att ställa mig på vågen. Senast jag vägde mig hade jag bara två hekto kvar från att gå ner  tio kilo. Ska inte väga mig förrän på måndag tänkte jag.

På måndag ska jag träffa min husläkare (förhoppningsvis-om han inte avbokar för fjärde!!!!!gången). Det har ingenting med operationen att göra utan handlar mest om att mina blodtrycksmediciner är slut.

Det känns skönt att livet återkommer för varje dag och jag känner mig piggare och motiverad.
Nästa vecka blir sista sjukskrivningsveckan. den kommer jag förmodligen tillbringa på landet. Min kompis Jenny följer med som stöd ett par dagar tills maken kommer upp och firar midsommar med mig.

Vi hörs igen